Hej.

Jag vet inte varför jag skriver det här, jag bara gör..

Jag kan helt enkelt inte sova. Min hjärna går på högvarv och alla känslor åker åt alla håll utan kotroll.

Jag älskar dig! Jag hatar dig! Jag hatar att älska dig och älskar att hata dig precis som i sången du vet... man kan tro att det är jag som skrivit den.

Men... Du är min ding,  han med stort H, han som lirkade in sig i mitt hjärta med alla dessa ord och knasiga handlingar. Han som verkligen fick mitt hjärta att göra frivolter och mina fjärilar att börja leva.

Jag kommer älska dig tills den dagen rosorna vissnar... det skrev jag på det där kortet till dig som du fick då du fyllde år 2009 och dom har inte vissnat ännu.

Men det har vi... iaf jag...Efter våra 4 år som separerad så har allt gått utför. Som för en slalomåkare. Snirklande nerför...

Jag har verkligen försökt med alla medel att försöka gå vidare, hitta någon att dela livet med, någon som jag kanske passar för och som kan se mina fina sidor.

Men nu känns det som om jag inte riktigt klarar mer. Efter dessa 4 år så har jag blivit brutalt ärlig och säger allt jag tycker, tänker och känner helt utan filter. Jag verkar vara stark utåt sett och det verkar skrämma ALLA killar/karlar/män/svin eller vad man nu kan tänkas vilja kalla dom. Jag söker bekräftelse på sätt som inte är bra, dras till såna som bara ser mig som leksak, dom som inte ser mig som person och till dom som bara leker.

Jag är brutalt ärlig mot alla utom mig själv. Ska det vara så?

Kommer på mig själv ofta med att söka sånt jag fastnade för hos dig, saker som ingen annan gör eller ens kan tänkas vilja göra. Det krävs nog ett pucko med sugrör för att våga. Många gånger under dessa år som jag känner att jag bara vill kasta mig i din famn och kyssa dig och känna din värme omfamna mig och låta kärleken flöda som den gjorde innan allt.

Ja, jag är fast.... fast i det som en gång varit men jag vill inte!! Jag behöver ditt stöd, din kärlek och din förståelse. Du är den som alltid funnits för mig trots att jag gång på gång puttat bort dig från mig, och sen dragit dig till mig då jag haft ångest och mått fruktansvärt dåligt. Och din närhet har alltid fått mig lugn och jag har känt mig trygg.

Önskar så innerligt att vi aldrig skulle ha utsatts för det. Att denna starka kärlek som det aldrig varit något fel på skulle få ett så abrupt slut utan att vi egentligen ville är ofattbart.

Ja... Jag kan säga att jag älskar dig djupt ännu.. men jag vågar inte vara så ärlig att jag säger det rätt ut till dig.. Jag är rädd! Rädd för att bli sårad. Rädd att samma sak ska hända igen. Rädd för att ångesten och alla mörka känslor och tankar ska ta över. 

Önskar att du fanns vid min sida och kunde hjälpa mig tillbaka, tillbaka till glädjen och livet. Allt är bara svart och jag har inget kvar. 

Allt som betyder något för mig och som fått mig att känna mig levande är borta. Ja jag har mina hjärtan men... Kan man leva ett lyckligt liv utan kärlek från sin bästa vän/partner/man bara för att man har barnen?

Ja här sitter jag.. ensam... som jag gjort de senaste 4 åren. 

När ska det vända?!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jul och nyår är den tid som är den jobbigaste för mig. Samma sak varje år.  Ständigt trött och orkeslös, värk varje dag och humöret tryter.   Julen har iaf varit bra. Nöjda barn är lika med en nöjd mamma. Fast känslan över att inte kunna ge d...

Vad gör man då orken inte räcker till?  När man känner att man har inget kvar att ge.. När man tappat livsgnistan helt? Vad gör man när alla går emot en och man måste kämpa för att hålla sig flytande så man inte drunknar? Jag säger av mig delti...

Och ångesten håller krampaktigt sina klor kvar i mig. I år hade jag inte alls någon julkänsla för fem öre. Snarare ångest deluxe. Den där jävla ångesten... den förföljer mig som en skugga, smyger sig på mer och mer, gör allt så mycket värre än det ...

Ska hämta min dotter idag och vet inte om jag ska skratta eller gråta.. Tankarna är på helt annan plats. Melissa Horn sjunger i hörlurarna och hennes texter speglar nästan mitt liv och känslor... Känslorna åker berg och dalbana as always..    D...

Kvar innan jag ska upp i tingsrätten igen. Blev stämd av mellansonens pappa på vårdnad, boende och umgänge. Mitt mående just nu är inte det bästa. Jag är rädd, sårad och full av ångest. Rädd att förlora min son, sårad av olika anledningar och har å...