Ska hämta min dotter idag och vet inte om jag ska skratta eller gråta.. Tankarna är på helt annan plats.

Melissa Horn sjunger i hörlurarna och hennes texter speglar nästan mitt liv och känslor... Känslorna åker berg och dalbana as always.. 

Dagen D närmar sig och känslan som följer med den är hemsk. Ännu en gång, ännu en dag med advokater och man ska lämna sitt barns öde i deras händer. Dom har redan förstört det förtroende man en gång hade för vårt rättsväsende, så chansen att det nu ska gå min väg och bli det bästa för sonen känns som bortblåst.

Man försöker att ta en dag i taget, men det är inte alltid så lätt att fokusera på de saker man bör då detta orosmoln hänger över en. Skulle bara vilja sätta mig och gråta och skrika ut min ilska för allt som hänt. 

Men som min kära vän alltid säger: le och vinka, le och vinka.. bit ihop eller bryt ihop.

Jag bryter ihop för att sedan kunna bita ihop.

Att få höra att de jag tänkt mig använda i detta mål är oanvändbara då de i dagens läge inte har någon insikt i vardera parts liv var också ett dråp slag. Men varför ska man inte kunna visa idag att han är/var en jävla kvinnoboxare under iallafall två förhållanden efter varandra? Vad är det som säger att han ändrats? Han tar ju inte ens ansvar över det han gjort emot sonen, som dessutom är orosanmält.

Nej då, men är man guds gåva till mänskligheten så finns det förmodligen ingen anledning till att behöva ta sitt ansvar och de konsekvenser som följer de val man gjort. För är man all mighty då är man helt klart guld värd. Att det är alla andra som det är fel på och man bearbetar de andra så att dom står på ens sida och spyr galla även de, drar in oskyldiga så även de blir smutskastade i denna tvist, gör orosanmälningar bara för att jag ska se så dålig ut. 

Men det är mig det är fel på, jag bara tackar och tar emot, sväljer och niger av enorm tacksamhet. Kämpar för att inte explodera mot dom som gör mig allt ont, tar ut ilskan på de mina som jag hoppas står kvar även fast dom får ilskan riktad mot sig.

Jag önskar och hoppas att jag en dag ska få känna en glädje över att livet faktiskt ler mot mig, en önskan om att få känna att lugnet som en gång fanns i mig fick fylla min kropp, känna den där glädjen sprida sig som solens strålar smeker träden och marken med sin värme en tidig vår dag. Skulle vilja slippa ha den där känslan av att jag har ögon på mig vart jag än går.

Ibland känner jag bara att jag vill ge upp.. att energin är slut... har kämpat alldeles för länge mot någon jag aldrig kommer vinna över. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jul och nyår är den tid som är den jobbigaste för mig. Samma sak varje år.  Ständigt trött och orkeslös, värk varje dag och humöret tryter.   Julen har iaf varit bra. Nöjda barn är lika med en nöjd mamma. Fast känslan över att inte kunna ge d...

Vad gör man då orken inte räcker till?  När man känner att man har inget kvar att ge.. När man tappat livsgnistan helt? Vad gör man när alla går emot en och man måste kämpa för att hålla sig flytande så man inte drunknar? Jag säger av mig delti...

Och ångesten håller krampaktigt sina klor kvar i mig. I år hade jag inte alls någon julkänsla för fem öre. Snarare ångest deluxe. Den där jävla ångesten... den förföljer mig som en skugga, smyger sig på mer och mer, gör allt så mycket värre än det ...

Kvar innan jag ska upp i tingsrätten igen. Blev stämd av mellansonens pappa på vårdnad, boende och umgänge. Mitt mående just nu är inte det bästa. Jag är rädd, sårad och full av ångest. Rädd att förlora min son, sårad av olika anledningar och har å...

Jag måste lära mig att lita på magkänsla.  Måste lära mig att inse att inget går så lätt och smidigt i mitt liv.   I fredags for min mellan till sin far. Vi ligger i tvist och har en soc utredning som pågår.  Allt bara för att han är så dum o...