Kvar innan jag ska upp i tingsrätten igen. Blev stämd av mellansonens pappa på vårdnad, boende och umgänge.

Mitt mående just nu är inte det bästa. Jag är rädd, sårad och full av ångest. Rädd att förlora min son, sårad av olika anledningar och har ångest över att jag sitter i den situation jag sitter i. Jag vill bara gråta. Skulle kunna gråta varje dag hela dagarna. Men biter ihop och hoppas att det går över.

Rädslan med tingsrätten... det beror på att jag inte litar på rättsystemet sesan jag blev dömd för något jag inte gjort. Att nu samma rättsväsende ska få besluta om var min son ska bo, vem som ska ha vårdnaden samt umgänget känns inte tryggt.

Rädslan att dom inte lyssnar på vad min son vill.

Jag vet inte vem jag ska prata med om det här. Vill ju inte tynga andra med mina problem,känslor och allt. Önskar att jag hade ett stöd, en famn att gråta ut i, få höra att jag är en bra mamma, att jag är en bra person och att allt kommer lösa sig. Ha någon som bryr sig om mig och överöser mig med kärlek och styrka. 

Som det är nu så duger jag inte till något, gör inget bra och bara gnäller för min insida mår dåligt. Jag låter familjen ta stryk bara för att jag är nervös och rädd. Det tynger... är som 3 ton med sten på mig. En känsla av att inte kunna röra mig, knappt kan andas av tyngden.

Hoppas verkligen att när detta är över att jag blir mitt glada, trevliga gamla jag.. inte denna rädda, otrygga tjej som känner att alla avskyr. 

Tack för ordet!