Jag måste lära mig att lita på magkänsla. 

Måste lära mig att inse att inget går så lätt och smidigt i mitt liv.

I fredags for min mellan till sin far. Vi ligger i tvist och har en soc utredning som pågår. 

Allt bara för att han är så dum och inte kan lyssna på barnets önskan.

Under hela vår tid tillsammans så använde han fysisk och psykisk misshandel, ingen i hans familj såg eller märkte någonting. Sen sparkade han ut mig då jag var i 3dje månaden vilket blev min räddning.

Vi återgår till fredag... Jag frågade sonen hur han kände inför att åka till sin pappa.

Varpå han svarar: Läskigt.

Jag: Vad är det som känns läskigt?

Sonen: Nja.. lite läskigt... jag är rädd att pappa ska hålla kvar mig där.

Jag: Ok... men du är säker på att du vill åka iaf?

Sonen: Jag måste ju.

Jag: Ja men vill du inte så tvingar jag dig inte. Det vet du. Men ja... soc säger att det ska vara lugnt och att det inte finns någon oro så du måste ju förr eller senare.

Sonen: Mmm... ja vet.

Där kom klockorna.. men inte för första gången under denna period. 

Första gången var då min son pratade i telefonen med sin pappa dagen efter att bråket mellan oss utbröt.

Sonen: Men pappa jag vill verkligen flytta till mamma!

Far: Kommer inte på frågan. Jag vet att du vill vara med mamma men hon kan flytta tillbaka hem. Då kan du vara hos mamma varannan vecka.

Sonen: Nej mamma har jobb här och trivs här. Och jag med

Far: Ja jag vet det men det kommer inte ske. Hur hade du tänkt träffa mig då och när?

Sonen: varannan helg och loven.

Far: Jag vill att du ska komma hem så vi får prata om det här. Hur du hade tänkt att lösa det med att ta dig hit och tillbaka.

Sonen: Det får du prata med mamma om!

Far: NEJ! Jag vill veta HUR DU tänkt lösa det!

Sonen: Mamma hämtar mig.

Är det där ett normalt samtal med en 12 åring? Det visar ju tydligt att han inte är ett dugg intresserad av att föra en konversation med mig som mamma. Att lägga det ansvaret på ett barn, hur det ska lösa logistiken fram o tillbaka är inte optimalt! Att pappan ger order till sonen om att JAG ska flytta tillbaka ner till den håla jag flyttat ifrån för att slippa skit, det är inte normalt! Att trycka ner ett barn så det inte tror på sig självt är inte heller ok. Att dessutom ta i ett barn så det får röd/blåa märken på armarna eller attställa ut ett barn i kalsonger i -20 i 10 minuter är fan inte heller normalt!

Men socialtjänsten anser att det finns inget att vara orolig för.

Hur kan det komma sig? Nä men pappan vet ju om att även han har ögonen på sig.

Min handläggare där sa sist vi pratades vid att det skulle vara varannan vecka, han ska gå i skola där, samt att jag inte behöver oroa mig.

Nähä.. fick ett samtal igår från pappans handläggare som sa att pappan vägrar lämna ifrånsig sonen innan skolan är avslutad. Jag fick tillslut ge vika (för miljonte gången) och gå med på att ha honom alla helger. Tillråga på allt så ska pappan ta ledigt för sonen från skolan så han har honom ensam hemma.

Hur kommer det sluta då? Pressa ner honom i skosulorna som han gör för att få som han vill? Ge sonen dåligt självförtroende så han inte tror på sig själv igen? Ta i honom och skrika på honom som han gjort tidigare?

Kan ge mig fan på att jag inte kommer få rätt i tingsrätten. Och får jag inte det då vet jag inte vad jag tar mig till. 😭