Finns det så himla mycket att säga?

Ja, kanske... Men hur gick det då?

Jo det gick som så att straffet blev lägre, men inte som min advokat hade hoppats på. Blev dagsböter på 3000:-.

Jaha men nu då? Jo jag kommer överklaga IGEN, Jag kan ju inte leva med att "jag hade en chans kvar men jag tog den inte" känslan på mitt samvete. Så.. Då jag nu höll på att bli friad men de 3 kvinnliga ville fälla mig, så ser jag ju endå en chans till att HD kanske (om dom nu tar detta ärende) att dom friar mig.

Jag vill inte ha ett straff för något som jag inte har gjort. Jag kan ju  inte ska behöva ta en så stor smäll bara på grund av en lögn. Eller hur?!

Så hur mår man i allt då? Jo tack, jag mår som vanligt. Berg och dalbana, eller så kan man kalla mig för "bitterfittan" för det gör jag vissa dagar. Men det är inte alla som får se det humöret.   

Den här veckan har jag mått som en jag vet inte vad. Känner att jag skulle kunna sätta mig ner och bara gråta.

Gråta för att allt är som det är, att inte bli förstådd, att inte livet kan gå tillbaka till det normala, att inte kunna leva livet utan dessa bekymmer, att inte kunna vara den mamma som jag en gång var, att inte ha ett fungerande liv för att vara exakt. Mitt liv suger!

Och mår man som jag gör så fungerar ju inte nått, kroppen fungerar inte som den ska, allt blir bara fucked up.

Då jag fyller år, eller kanske i morsdags present så önskar jag mig ett nytt liv! Ett liv med mina barn, ett liv som är problem fritt, ett liv där man slipper tänka på alla dessa måsten, ett liv fyllt av kärlek, ett helt jävla normalt liv önskar jag mig. För just nu är mitt liv onormalt.

Ja men gör något åt det då!! Jaja.. Som vad? Ta tag i psykologi boken igen och fortsätta läsa och se om det finns svar där?! Det gör det inte, man får bara bättre insikt i vad som händer i kroppen och varför man gör som man gör. Men intressant äre.

Sluta klaga, ta tag i livet och åk för fasen och hämta barnen nu!!

Jaa jag ska!

Tjing!!