Jul och nyår är den tid som är den jobbigaste för mig.

Samma sak varje år. 

Ständigt trött och orkeslös, värk varje dag och humöret tryter.

Julen har iaf varit bra. Nöjda barn är lika med en nöjd mamma. Fast känslan över att inte kunna ge dom det dom är värda är jobbig. Jag vill kunna ge dom en glad och lycklig högtid med mycket kärlek och värme från en familj med allt vad det innebär. Min äldste har inte firat jul med mig sedan 2015. Är det något jag gjort fel eller vad beror det på? 🤔

Det kommer väl en tid när dom en efter en väljer själv var dom vill vara.

Mina känslor denna högtid består av ångest,otillräcklighet, oro och ensamhet för att sedan lagom till nyår gå över i panikångest, dödslängtan och självmordstankar.

Ofta som jag bryter ihop när barnen lagt sig. Gråter tyst och önskar att livet såg annorlunda ut.

Att mina kroniska sjukdomar hjälper till med dessa känslor är jag fullt införstådd med. Att alltid gå med ett leende på läpparna och härda ut varje arbetsdag gör mig psykiskt trött, får mer värk och mer energilös. Men jag måste arbeta för att ha råd med att leva, och måste ha råd för att kunna ta hand om sjukdomarna med all denna medicinering dom kräver, alla sjukhusbesök och allt. 

Ja alltid samma gamla bittra jag.

Fick höra innan jul att jag borde göra en utredning för jag verkar ha dags eller nått.

Men seriöst! Denna person som sa det fick en utskällning av det snälla slaget. Avslutade med att h*n borde ta och göra en bakgrundkoll innan h*n säger en sådan sak. För jag vet att jag inte har diagnos. Jag lider av ptsd om man kollar vilka trauman jag varit med om. 

Men vem orkar liksom med att ha det tillsammans med allt annat så jag kör på att alla är totalt ohumana och inte kan se själv vad som är felet.

Nej jag ska sluta nu. Skulle kunna skriva en hel bok idag känner jag. Dags att utföra hushållsnära tjänster åt mig själv.

Tjing!