Innan det är dags att dra upp hela historien för Hovrätten. Som tur är så slipper jag prata själv. Allt tas ju upp via de filminspelningar som gjordes innan tingsrätten. Risken att det ska bli värre finns ju inte. JAg äventyrar inte att hamna i fängelse iaf. Rädslan för det fanns ju då jag valde att överklaga domen. Men på sista mötet med min advokat så lugnade han ner mig och sa att det inte kan bli värre med domen. *Pust*

Men jag har inga förhoppningar på att det ska ändras iaf då inget har gått min väg det senaste året kan jag tycka.

Så hur är allt nu då?

Jo det ska jag säga. Jag är låååångt ifrån samma glada goa tjej som innan. Jag är inte ens en bra mamma känner jag. Att inte ha koll på denna berg och dalbana som jag har inrotad i kropp och själ är så sjukt jobbig. Men man försöker att ta en dag i taget, en dag i taget och hoppas på att man vaknar upp en morgon och tittar sig i spegeln och ser sig själv, ser samma gnista som fanns i ögonen en gång.

Flyttade ju även tillbaka till den kille som haft min kärlek de senaste 6 åren. Men fick efter en månad se att det är helt kört mellan oss. Visst att det finns känslor från bådas håll, men just nu är vi mer vänner. Så jag kollar efter lägenhet och har även lite ångest över det. Vad ska alla säga? Vad ska papporna säga? Jaja men det får bli som det blir. Jag kan inte göra mer då jag inte har den orken till att "bråka" med dom om vad som är rätt och fel.

Idag är en sån dag då alla mina murar rasat samman. Murarna som har hållt mig skyddad från allt. Alla känslor, all rädsla, ångesten, paniken ja alla dessa hemska känslor/tankar som har kommit och gått det senaste året. Att allt det kommit tillbaka är det värsta. Jag vill inte ha den där ångesten. Jag får ångest för rädslan att få ångest. Ja det kanske låter illa men det är ju min vardag nu. Det är ju med det här jag har levt mitt liv det gångna året.

Men allt är ju inte negativt även fast det låter väldigt svart/grått och dystert. Jag jobbar ju med något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jobbar som konsult och säljer massa roliga produkter. Många frågar mig vad man tjänar på det.. Jo jag tjänar faktiskt fina pengar på det, och jag kan få fina bonusar som tex: resor, bilar mm. Och det är inte helt fel tycker jag. Men samtidigt som jag är glad över att ha fått den möjligheten så är det rätt svårt att kunna lägga krut på detta då jag känner mig död lixom. Men det kan ju bli mitt livs bästa jobb som ger mig en rejäl lön så vad faaan väntar jag på? Bättre tider?? Då kommer jag få vänta till dödagar.

Nää dags att göra något vettigt av mitt liv!!

Vi börjar typ kanske nu :)

Tjing!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jul och nyår är den tid som är den jobbigaste för mig. Samma sak varje år.  Ständigt trött och orkeslös, värk varje dag och humöret tryter.   Julen har iaf varit bra. Nöjda barn är lika med en nöjd mamma. Fast känslan över att inte kunna ge d...

Vad gör man då orken inte räcker till?  När man känner att man har inget kvar att ge.. När man tappat livsgnistan helt? Vad gör man när alla går emot en och man måste kämpa för att hålla sig flytande så man inte drunknar? Jag säger av mig delti...

Och ångesten håller krampaktigt sina klor kvar i mig. I år hade jag inte alls någon julkänsla för fem öre. Snarare ångest deluxe. Den där jävla ångesten... den förföljer mig som en skugga, smyger sig på mer och mer, gör allt så mycket värre än det ...

Ska hämta min dotter idag och vet inte om jag ska skratta eller gråta.. Tankarna är på helt annan plats. Melissa Horn sjunger i hörlurarna och hennes texter speglar nästan mitt liv och känslor... Känslorna åker berg och dalbana as always..    D...

Kvar innan jag ska upp i tingsrätten igen. Blev stämd av mellansonens pappa på vårdnad, boende och umgänge. Mitt mående just nu är inte det bästa. Jag är rädd, sårad och full av ångest. Rädd att förlora min son, sårad av olika anledningar och har å...